Fyfan imorse var en jobbig morgon. Lea var jättegrinig o ledsen. Hon kommer in varje natt sen hon fick sin nya säng. Vi blir väldigt trötta av det när sömnen blir avbruten varje natt. Känner mig rätt nedstämd o stressad just nu. Lite svårt att få luft osv. När Leas dagisfröken frågade hur jag mådde hade jag väldigt nära till tårarna. Tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt att lämna Lea så många timmar på dagis. Blir gråtfärdig nästan varje gång jag lämnar just nu. Mycket jobbigt.
Nåt som är väldigt jobbigt är att vi inte har nån som helst hjälp här. Ingen att prata med eller fråga när vi behöver lite avlastning. Dom enda som hälsar på o vill umgås med oss o våra två bästa vänner som också är ett gift par. Dom är bäst o Lea älskar dom också. Varje helg frågar hon efter dom! Det är som att när man får barn så blir man utfryst från all tidigare kontakt från släkt o vänner. Som att ingen vill ha med oss att göra nu när vi har barn. Det är mycket märkligt. Jag tog upp det med min bm o hon höll med om att det är mycket märkligt o dessutom verkar väldigt vanligt. Hon får ofta höra det från sina patienter.
