Ordet ”besvär” känns egentligen för milt som beskrivning av pms och hur den påverkar mig. En del människor har milda besvär men mina har ju varit mycket värre än så. Tycker det är lite märkligt hur lite information det sprids om pms med tanke på att det är så vanligt. Det känns som att det antas att man som kvinna bara ska veta allt som handlar om mens och hormoner automatiskt. Jag har då alltid varit extremt dålig på allt det där. Det är ju otroligt ointressant om man säger så.
Därför tog det väldigt lång tid innan jag insåg att alla mina utbrott kunde bero på pms. Till för bara nåt år sen visste jag inte ens vad det var.
Det har tom varit så illa att man misstagit min pms för adhd, och det är inte ens lika vanligt så man borde åtminstone ha tagit upp möjligheten till att det kunde vara pms under utredningen tycker jag. Då kanske jag har kunnat få rätt medicin tidigare.
När man läser på 1177 och andra sidor om symptom på sjukdomar så är dom ofta väldigt lika på många olika sjukdomar. Tex kan koncentrationssvårigheter bero på många olika saker. Det är inte bara personer med adhd som kan har dom bekymren.
Dom allra första tecknen på pms var chokladbegär och ont i kroppen. Jag fattade dock ingenting på den tiden men det var då jag började misstänka nåt hormonellt. Det var dock fysiska besvär eller ja chokladsug är väl psykiskt kanske också. Men innan jag kopplade mina utbrott till hormonella svängningar tog ju väldigt lång tid.
Så för några veckor sen fick jag äntligen hjälp på vårdcentralen med pms och fick en medicin som ska hjälpa mig att må bättre när det är som värst. Jag provade tabletterna vid förra pms-perioden men när jag slutade så fick jag världens utbrott. Och när jag tittade efter i min mensapp så hade jag fått kraftiga utbrott även innan ägglossningen, ganska långt innan. Så jag tog upp det med läkaren som skrivit ut tabletterna och vi misstänker att det är en vanlig depression jag kan ha för det är vanligt att man reagerar så om man slutar med tabletterna om man är deprimerad. Eftersom det är antidepressiva man tar vid pms, dock bara under pms perioden, så kände jag att jag skulle vilja äta dom hela tiden istället. För när jag tog dom så kände jag att dom verkligen hjälpte mig att må bättre.
Det är svårt att förklara i ord hur tabletterna hjälpte men jag fick iaf inga utbrott vid tillfällen då jag vanligtvis får utbrott. Så det var väldigt skönt. Så läkaren tyckte också att jag kan prova ta dom hela tiden och se om dom hjälper mig att må bra. Så det gör jag nu och det känns jättebra hittills iaf. Jag har inte haft ett enda utbrott sen jag började ta dom igen. Är lugnare och resten av familjen blir också lugnare av att inte ha ett hormonellt monster som får oberäkneliga utbrott jämnt och ständigt haha!
Vi får väl se hur länge jag ska fortsätta ta dom men än så länge fortsätter jag. Sen tänker jag att det ena såklart inte behöver utesluta det andra. Dvs att jag kan förstås ha både adhd och pms, vilket skulle förklara varför pms besvären är så starka men det kan dom ju bli av en vanlig depression också.
