Jag tvivlar ibland på ADHD-diagnosen jag fick för ett par år sen. Inte för att det spelar någon roll om jag har det eller inte egentligen men jag tror att den blev felaktigt ställd under en pressad situation.
Utredningen påbörjades under min första termin på högskolan. Eftersom det vanligtvis är lång väntetid på utredningar fick jag förtur pga studierna. Under utredningen framgick det att stress-symptom också kan misstas för ADHD-symptom. Även om jag fick frågan om jag var stressad svarade jag nej på det, reflexmässigt. Mycket pga av det tror jag att symptomen har misstagits under en period då jag egentligen var väldigt stressad när jag tänker tillbaka.
Nu är det mycket lättare att se det när jag har det lugnare omkring mig och fått perspektiv på det. Stressen har trappats upp under åren och man kan nog säga att åren 2011-2016 trappades stressnivån rejält så det är inte undra på att jag mådde som jag mådde. Under dom åren blev jag mamma, flyttade till hus, drev vidare företaget, fick missfall, läste på högskola, pendlade till Gävle 3-4 dagar i veckan, avslutade företaget, flyttade från hus, tappade kontakten med nära familjemedlemmar och förlorade min svärmor. Diagnos eller inte, det hade vem som helst fått psykbryt på.
Allt som allt tror jag mer på att det kan vara PMS jag har, men mest för att mitt humör dippar nån gång runt och efter ägglossning. Men det är allt egentligen.